Man måste erkänna att det rådde visst tvivel på om vindprognoserna för söndagen var att lita på. 17-23m/s på västkusten under natten skulle på morgonen bli 0-4 m/s på Vänern. När vi lämnade Göteborg vid 4-tiden så kunde vi konstatera att den hårda vinden i alla fall stämde. Tre timmar senare när man i 23 knops fart styr rakt emot den uppgående solen var allt tvivel borta. Det är magiskt vackert med ett spegelblankt Vänerhav och himlens alla färger i soluppgången. Bara det var värt resan. Vi hade bestämt oss för att köra med plastbeten men för säkerhets skull fanns det löja med i kylbagen. Det är inte ovanligt att det går några timmar utan att det nappar så när man minst anar det smäller det bara till och ena djupriggsspöt gör tunga böjningar som signalerar rejäl fisk. Linan rusar av rullen i ett härligt tjut från spärren. Nu gäller det bara att snabbt få på sig overallen som hänger vid knäna efter nyss uträttat behov. Som sagt det där om när man minst anar det...
Overallen på plats och samtidigt som jag greppar spöt tjuter det från en annan rulle på Cristoffers, dagens fiskekamrat, sida. Han ger också ifrån sig nåt som väl får betecknas som glädjetjut. Han konstaterar genast att det tagit på favoriten Sal 11. Håvningarna går galant och vi väger in två laxar på 5,6 och 6,2 kilo. Vad vi hör från andra båtar i området så är fisket väldigt trögt för dagen. Någon rapporterar om att några laxar tagits vid Megrund, ca 3 M från oss. Då blir det fart i många båtar. Upp med grejerna och iväg. Några som inte ångrade det beslutet var finka Team Mirre som kämpat hårt och provat allt fram till kl. 14. Besöket vi Megrund gav dom två laxar på 6 resp. 7 kilo. Vilket också betydde att vi förlorade dagens landskamp och tydligen skall polera deras båt. Till nästa gång ska vi se till att tävlingsreglerna är kända innan man vet vem som vunnit.
No comments:
Post a Comment