Våra vänner i Team Mirre, Esa, Simo, Tommy och Kalle, kopplade sin Beason 666 bakom bilen och begav sig mot Lofoten. Stundtals har hälleflundrafisket varit osannolikt bra på de grunda sandbottnarna i området.
Det är drömmen om en jättefisk som har hjälpt dom att övervinna det ena problemet efter det andra i den långa förberedelsen för expeditionen. Efter 24 timmars körning, nonstop, så är dom framme vid färjan till Vaeröj. Avgiften på 4000:- för bil och båt den sista biten kan synas vara i överkant, men det fanns med i kalkylen. Här skulle det fiskas.
Dom lovade mig rapporter om och när det hände något intressant. Eftersom rapporterna har uteblivit har jag försökt ringa ett par gånger men först ikväll kom jag fram. På deras sjunde fiskedag. Vädret var fantastiskt, humöret på topp (nästan) men ingen storflundra. Några mindre på mellan 5 och 20kg och en del tappade bl.a. en som väl hade kunnat vara den fisk de drömt om. En dag hade ägnats åt torskfiske med massor av fisk och ca 14kg i topp. Annars hade det mest handlat om att hitta de stora flundrorna. När jag kom fram på telefon hade de just haft ett följe av en uppskattningsvis 40 kilos flundra helt in till båten då den vände och strax återkom igen och stötte huvudet mot skrovet för att sedan vända tillbaka ner. Det oväntade besöket hade satt sina spår i besättningen och dom var lite skärrade. -Vi är på ett bra ställe och snart, snart ska vi ta den, sa dom.
En timma senare ringer Esa och säger - Det tog trekvart men nu ligger den på durken. Vi uppskattar vikten till mellan 50 och 60 kilo. Sen säger han nåt som jag inte förstår. På finska.
När jag får bild på besten lägger jag ut den på bloggen.
No comments:
Post a Comment